LCHF
Dagarna flyger förbi, har knappt koll på varken dag eller datum känns det som. Men vad gör det.
I måndags så påbörjade vi vecka 3 med LCHF och det har funkat hur bra som helst. Vi har ett matschema som vi följer och det är så skönt att alltid veta vad man ska äta dagen som kommer så man slipper fundera på det. Frukost, lunch och middag är planerat när man går och lägger sig. Så det kommer vi nog fortsätta med. Har gått ner ca fem kilo på tre veckor vilket känns helt underbart! Så nu är det bara att fortsätta och hoppas att kilona rasar.
Dagens mat:
Frukost: Kokt ägg och makrill i tomatsås
Lunch: Gårdagens middag, tacosallad
Middag: Falskpotatissallad (squash) med rostbiff
I måndags så påbörjade vi vecka 3 med LCHF och det har funkat hur bra som helst. Vi har ett matschema som vi följer och det är så skönt att alltid veta vad man ska äta dagen som kommer så man slipper fundera på det. Frukost, lunch och middag är planerat när man går och lägger sig. Så det kommer vi nog fortsätta med. Har gått ner ca fem kilo på tre veckor vilket känns helt underbart! Så nu är det bara att fortsätta och hoppas att kilona rasar.
Dagens mat:
Frukost: Kokt ägg och makrill i tomatsås
Lunch: Gårdagens middag, tacosallad
Middag: Falskpotatissallad (squash) med rostbiff
2012-02-02
15:07:24
Söndag
Ännu en helg börjar gå mot sitt slut. Det har varit en bra helg, mycket bra faktiskt. Igår va vi i Trollhättan och kollade på bandy för första gången nånsin, det va riktigt roligt. Extra roligt att det va en riktig nagelbitar match. Slutade 8-8.
Snön har även kommit och den kom rejält, men det är ju fint ute alltid något positivt.
I morgon har det gått en vecka med LCHF och det funkar riktigt bra, inga som helst problem att följa. Har ett fem veckors matschema att gå på. Det är frukost, lunch och middag. Hur bra som helst. Man vet alltid vad man ska äta dagen som kommer och slipper grubbla på det. I morgon får vi se om det har gjort nått resultat på vågen också.
Har inte så mycket mer att säga just nu tror jag.
Hoppas ni har haft en härlig helg.
Snön har även kommit och den kom rejält, men det är ju fint ute alltid något positivt.
I morgon har det gått en vecka med LCHF och det funkar riktigt bra, inga som helst problem att följa. Har ett fem veckors matschema att gå på. Det är frukost, lunch och middag. Hur bra som helst. Man vet alltid vad man ska äta dagen som kommer och slipper grubbla på det. I morgon får vi se om det har gjort nått resultat på vågen också.
Har inte så mycket mer att säga just nu tror jag.
Hoppas ni har haft en härlig helg.
Lördag
Ännu en helg som helt och hållet kunde kvitta. Helger är nu för tiden totalt värdelösa, och det kunde lika gärna vara vardag jämt.
Nu ger ja snart fan i alltihopa.
Orka lägga ner energi på nått som ändå inte leder nån vart.
Att aldrig få nånting tillbaka.
Att aldrig kunna göra nån nöjd.
Nu ger ja snart fan i alltihopa.
Orka lägga ner energi på nått som ändå inte leder nån vart.
Att aldrig få nånting tillbaka.
Att aldrig kunna göra nån nöjd.
Ditt Hjärta Undrar
Du har inte tänkt på han på flera månader. Så plötsligt en dag går han där. Det är som att lyssna på en gammal ut tjatad låt. Personen du är idag skulle ha skrikit och stängt av radion, men tonerna är invända i nån annan som du hade glömt att du en gång va. Melankolin smyger sig på, för plötsligt minns du känslan av hans hår mellan dina fingrar. hur hans kudde luktade och hur lugnande hans andetag va när han låg bredvid dig och höll om dig. Du minns skratt och leenden. Du minns löften och hemligheter. Du minns alla planer. Du får en glimt av det liv du inte kommer att leva. Ditt hjärta undrar om det är en tragedi att två människor som planerat ett liv tillsammans gick så skilda
vägar?
vägar?
Att vara sig själv
Att vara sig själv är viktigt, utsidan vi har är bara ett skal som döljer det vi har på insidan. Att visa och vara sig själv från insidan är viktigt. Känslor varför finns dom? Man blir för det mesta arg och ledsen men man vill inte visa det med utsidan, utan i stället går vi och bär på ilskan och sorgen inom oss. Det går inte alltid att vara glad med utsidan. Visa i stället vad du känner, arg och ledsen får man vara. Insidan är det viktigaste på en människa så lär känna personen innan du dömer utsidan
Dia Psalma
Snart är det äntligen fredag vilket betyder Dia Psalma. Är ju deras avskedsturne så de spelar hela Gryningstid skivan som är helt klart den bästa de gjort. Såg dem i sommras i Gävle och det va galet bra så ja ser fram i mot att morgondagen kommer bli lika bra, om inte bättre ;) Och tur ja fick tummen ur och köpte biljetter i tid, för nu är det slutsålt.
En känsla
Jag älskar känslan av han hår mellan mina fingrar.
Hur hans kudde luktar och hur lugnande hans andetag är när han ligger bredvid mig varje natt
Hur hans kudde luktar och hur lugnande hans andetag är när han ligger bredvid mig varje natt
Innan jag kände dig
Har precis lyssnat igenom Melissa Horns nya album. Det kan bara beskrivas med ett ord:
KÄRLEK ♥.
Texter som träffar rakt i hjärtat.
Ord bildar meningar som får mig att känna mig lycklig och ledsen på samma gång.
Jag kan blicka bakåt och sen nästa sekund inse att det är framtiden jag ska sträva efter.
Inse att jag är värd att glömma allt som en gång varit.
Sluta att älta och leva här och nu.
Jag kan inse det utan att tycka det verkar ologiskt
En känsla som sprudlar i hela kroppen.
Bild från google
KÄRLEK ♥.
Texter som träffar rakt i hjärtat.
Ord bildar meningar som får mig att känna mig lycklig och ledsen på samma gång.
Jag kan blicka bakåt och sen nästa sekund inse att det är framtiden jag ska sträva efter.
Inse att jag är värd att glömma allt som en gång varit.
Sluta att älta och leva här och nu.
Jag kan inse det utan att tycka det verkar ologiskt
En känsla som sprudlar i hela kroppen.
Bild från google
Ingenting blir som man hoppas
Det känns som jag är på väg att ta ett beslut jag kommer ångra. Men ja vet ärligt inte längre vad ja ska göra. Allt är totalt kaos i mitt huvud just nu. Allt bara snurrar runt. Klumpen i bröstet bara växer. Tårarna blir fler för varje dag. Vad håller på att hända med mig? Varför kan det inte bara kännas som förut? Det känndes aldrig riktigt bra, men så mycket bättre än detta.
Hör mig, se mig.
Hur ska man kunna ta hand om någon annan, om man inte kan ta hand om sig själv? Hur kan man älska någon annan, när man inte kan älska sig själv? Hur ska man kunna vara lycklig, när alla vindar blåser mot en? Vad ska man göra när hjärtat säger en sak, och hjärnan en annan? Vilka känslor ska man följa? Hur lång tid ska det ta innan ångesten försvinner för alltid? Kommer den alltid komma krypande när jag som minst orkar? Ångesten kryper under skinnet på mig och jag hatar det så otroligt mycket. Det går inte att beskriva. Det gör så ont, jag vill bara skrika. Jag vill att någon ska höra mig, se mig. För varje andetag så gör det lite ondare, för varje sekund känns det som allt kommer längre bort, som allt håller på att försvinna. Jag får panik, vet inte vad jag ska göra, vet inte hur ja ska hantera situationen. Inte en gång till. En gång räckte. Jag är bara människa, en väldigt liten människa, med ett hjärta som känns ska gå sönder när som helst. Jag vill gråta, men jag kan inte, tårarna finns inte kvar längre. Jag kommer antagligen ångra ganska snart att jag skrivit detta, men jag behöver det.
Det är bara ord, små ganska meningslösa ord som sätts ihop till allt mer meningslösa meningar. Men för någon betyder det något stort och betydelsefullt.
Förlåt
Det är bara ord, små ganska meningslösa ord som sätts ihop till allt mer meningslösa meningar. Men för någon betyder det något stort och betydelsefullt.
Förlåt
Årstiderna smälter samman. Och jag vill minnas det jag en gång glömde bort
Jag är så långt ifrån dig
som i ett annat land fast nära ditt
När allting verkade enkelt i mitt liv
när du kände dig utestängd från mitt
Jag försöker men jag förlorar varje gång
antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom
Jag skulle förstå om du ändrade dig
och vände om
Åren går in i varann
och jag inser att tiden är kort
Årstiderna smälter samman
Och jag vill minnas det
jag en gång glömde bort
Och du som gått vid min sida
säg mig, verkar jag tyngre nu
Jag har varit så trogen, det jag tror på
och hållit på förlåt som längtat ut
Om du lutar dig mot solen
om jag lutar mig mot dig
Jag blir bättre med tiden
om du har tålamod med mig
som i ett annat land fast nära ditt
När allting verkade enkelt i mitt liv
när du kände dig utestängd från mitt
Jag försöker men jag förlorar varje gång
antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom
Jag skulle förstå om du ändrade dig
och vände om
Åren går in i varann
och jag inser att tiden är kort
Årstiderna smälter samman
Och jag vill minnas det
jag en gång glömde bort
Och du som gått vid min sida
säg mig, verkar jag tyngre nu
Jag har varit så trogen, det jag tror på
och hållit på förlåt som längtat ut
Om du lutar dig mot solen
om jag lutar mig mot dig
Jag blir bättre med tiden
om du har tålamod med mig
Tankar
Jag vill skriva, men ja får inte ihop några meningar som skulle verka vettiga. Jag har så många tankar som vill komma ut, jag har de hela tiden i huvudet men de kommer inte fram. Det är nånting som tynger mig men jag vet inte riktigt vad. Nått som gnager innombords hela tiden. Men jag kan inte sätta fingret på vad. Vilket är fruktansvärt frustrerande.
En känsla full av oro, ångest, längtan. Allt känns så nära men samtidigt så långt borta, så skrämmande långt borta.
En känsla full av oro, ångest, längtan. Allt känns så nära men samtidigt så långt borta, så skrämmande långt borta.
Just nu
Borde jag egentligen, tvätta, städa, packa. Men i stället sitter jag här som ett fån och får ingenting gjort. Jag orkar verkligen inte ta tag i det. Vi åker på fredag men har inte ens börjat lite med att packa, och det kommer bli att jag kommer få va uppe hela natten till fredag för att jag är så seg. Har ingen aning om vad ja ska ha med mig. Men det blir nog bra tillslut.
Fan varför känns det såhär? Jag har inte tid med detta. Jag har inte någon ork till detta. Försvinn.
Är så trött på ångesten som envisas med att förfölja mig jämt. Kan det inte bara ge sig nångång.
Suck.
Fan varför känns det såhär? Jag har inte tid med detta. Jag har inte någon ork till detta. Försvinn.
Är så trött på ångesten som envisas med att förfölja mig jämt. Kan det inte bara ge sig nångång.
Suck.
Att Älska sig själv är ingen satsa-på-dig-själv-grej. De är en Du-duger-som-du-är-grej.
Läs och begrunda
Du har ett ansvar i livet, att älska dig själv, så gott du kan. De är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag, din enda möjlighet. Ingen annan än dig själv är skyldig att göra dig lycklig. Det är svårt. För dom som inte lyckats är fulla av avund och gör allt för du inte ska kunna Älska dig själv.
De ger till och med ut tidningar med perfekta människor i för att få dig att inse att du inte duger. Dom tar vara på ditt tvivel och använder de när dom ska sälja bindor och rakhyvlar o deodorant.
Men lika lite som du är skyldig dom lycka är du skyldig till deras olycka. Du har bara dig själv Och ditt enda uppdrag är att vara Du. Om du inte lyckas förut kan de va en strålande årstid att börja på. Livet är en ensam grej. Allting har ett slut, påsklovet har ett slut, sommaren, en bra film har ett slut och när de är över så är du ensam igen. Då och då är du ensam. Det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten. Och du måste älska den. För om du gör de, så kan allting få vara hur bräckligt som helst.
Framtiden kan vara ett orosmoln. Vi får höra så mycket olika saker om framtiden. Vi vet ingenting och försöker måla upp scenarion och skräckexempel och troliga situationer. Där har vi nog mycket att lära av guldfisken. Den vet ingenting om framtiden. Undrar inte och oroas inte. En guldfisk älskar sig själv. En guldfisk lever i nuet. Den har vad jag har hört, ett minne på 5 sekunder ungefär. Det har inte människan. Vi har ett fantastikt minne. Men det kan tyckas ganska meningslöst om vi ältar det istället för att låta det vara.
Att Älska sig själv är ingen satsa-på-dig-själv-grej. De är en Du-duger-som-du-är-grej. De får inte förväxlas med egoism eller djungelns lag.
Alla jag träffar, allt jag ser och allt jag hör, är ju indegrienser i mitt liv. De liv som jag är skyldig att Älska och vårda. Jag är inte så bra på det men jag jobbar på det.
Ingenting är egentligen särskilt högtidligt eller glamoröst. Det blir vad man gör det till. Och snart har jag använt varenda högtravande klyscha som finns att tillgå. De är underligt hur vissa meningar blir klyschor, bara för de sagt så många gånger. Hur ord blir innehållslösa. Inte för att dom upplevts utoom för att de slitits verbalt. De är dags att uppleva klyschorna. För de är bättre med en fågel i handen än tio i skogen, de är de. Man måste stå på sig.
Och nu på 2000-talet när kvantitet går föra kvalitet, dom snabba klippens tid. Den hetsiga kroppsfixeringens tid. Dom tomma löfternas tid. Den innehållslösa humorns tid. De är en tid som behöver så mycket ordspråk och klyschor över sig. Så mycket att vi snart kan leva efter som. Att vi snart kan Älska oss själva...
//Lars Winnerbäck
Du har ett ansvar i livet, att älska dig själv, så gott du kan. De är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag, din enda möjlighet. Ingen annan än dig själv är skyldig att göra dig lycklig. Det är svårt. För dom som inte lyckats är fulla av avund och gör allt för du inte ska kunna Älska dig själv.
De ger till och med ut tidningar med perfekta människor i för att få dig att inse att du inte duger. Dom tar vara på ditt tvivel och använder de när dom ska sälja bindor och rakhyvlar o deodorant.
Men lika lite som du är skyldig dom lycka är du skyldig till deras olycka. Du har bara dig själv Och ditt enda uppdrag är att vara Du. Om du inte lyckas förut kan de va en strålande årstid att börja på. Livet är en ensam grej. Allting har ett slut, påsklovet har ett slut, sommaren, en bra film har ett slut och när de är över så är du ensam igen. Då och då är du ensam. Det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten. Och du måste älska den. För om du gör de, så kan allting få vara hur bräckligt som helst.
Framtiden kan vara ett orosmoln. Vi får höra så mycket olika saker om framtiden. Vi vet ingenting och försöker måla upp scenarion och skräckexempel och troliga situationer. Där har vi nog mycket att lära av guldfisken. Den vet ingenting om framtiden. Undrar inte och oroas inte. En guldfisk älskar sig själv. En guldfisk lever i nuet. Den har vad jag har hört, ett minne på 5 sekunder ungefär. Det har inte människan. Vi har ett fantastikt minne. Men det kan tyckas ganska meningslöst om vi ältar det istället för att låta det vara.
Att Älska sig själv är ingen satsa-på-dig-själv-grej. De är en Du-duger-som-du-är-grej. De får inte förväxlas med egoism eller djungelns lag.
Alla jag träffar, allt jag ser och allt jag hör, är ju indegrienser i mitt liv. De liv som jag är skyldig att Älska och vårda. Jag är inte så bra på det men jag jobbar på det.
Ingenting är egentligen särskilt högtidligt eller glamoröst. Det blir vad man gör det till. Och snart har jag använt varenda högtravande klyscha som finns att tillgå. De är underligt hur vissa meningar blir klyschor, bara för de sagt så många gånger. Hur ord blir innehållslösa. Inte för att dom upplevts utoom för att de slitits verbalt. De är dags att uppleva klyschorna. För de är bättre med en fågel i handen än tio i skogen, de är de. Man måste stå på sig.
Och nu på 2000-talet när kvantitet går föra kvalitet, dom snabba klippens tid. Den hetsiga kroppsfixeringens tid. Dom tomma löfternas tid. Den innehållslösa humorns tid. De är en tid som behöver så mycket ordspråk och klyschor över sig. Så mycket att vi snart kan leva efter som. Att vi snart kan Älska oss själva...
//Lars Winnerbäck
Ensam är inte alltid stark. Glöm aldrig det.
Mitt liv då och nu.
Jag får ångest bara av att tänka tillbaka på mitt liv. Jag hatar mitt gamla liv än idag. Jag förstår inte att jag kunde leva som jag levde. Det är inte förens nu ja egentligen förstår hur dåligt jag mådde. Och det har gått många år nu. Jag vägrade inse att jag hade mådde dåligt, jag ville inte inse, jag kunde inte inse.
Åren på gymnaiset va den tiden som var värst. De 3 åren ja gick i Bengtsfors va så hemska, får en stor klump i bröstet när ja tänker på de. Jag umgicks nästan inte med någon, jag avskydde väl det mesta och orkade inte med nånting. Jag sov i kanske ca 3 timmar per natt, jag levde i ett konstant mörker. Jag skadade mig själv, vet att det låter som en klyscha men det hjälpte. Det va lättare att andas, jag kunde inte gråta. Smärtan fick mig att må bra. Kunde bara hata mig själv. Och de underbara människorna som försökte förstå sig på mig vände jag ryggen, ja ville inte att folk skulle komma i min närhet. Jag kände mig bara äcklig och misslyckad.
Än idag undrar jag hur jag tog mig ur allt. Jag har ingen aning. Men jag vet vad det va som fick mig att hämna där, och jag tänker aldrig låta det hända igen. Aldrig. Jag har fortfarande svårt att lita på folk, och det kommer ja antagligen alltid att ha. Det finns så mycket innom mig som aldrig har kommit ut och som aldrig kommer att komma ut. Jag har aldrig pratat om mitt dåliga liv med någon. jag kanske borde, men det är så svårt. Och sen är det ju ingen som vill höra på det. Det va längesen. Ja måste glömma. Jag är på god väg. För jag har aldrig varit lyckligare än vad jag är nu. Trivs med livet, och jag kan se bortom allt som är dåligt. Jag klarade allt ensam. Men nu när jag inte är ensam längre så inser jag hur mycket enklare allt är. Tänk om jag bara hade insett det då. Då kanske ja hade sluppit den hemska tiden som tog en massa år av mitt liv.
Förlåt
Nu får ni tänka och tycka vad ni vill, jag har levt färdigt livet i rädsla och skam.
Jag får ångest bara av att tänka tillbaka på mitt liv. Jag hatar mitt gamla liv än idag. Jag förstår inte att jag kunde leva som jag levde. Det är inte förens nu ja egentligen förstår hur dåligt jag mådde. Och det har gått många år nu. Jag vägrade inse att jag hade mådde dåligt, jag ville inte inse, jag kunde inte inse.
Åren på gymnaiset va den tiden som var värst. De 3 åren ja gick i Bengtsfors va så hemska, får en stor klump i bröstet när ja tänker på de. Jag umgicks nästan inte med någon, jag avskydde väl det mesta och orkade inte med nånting. Jag sov i kanske ca 3 timmar per natt, jag levde i ett konstant mörker. Jag skadade mig själv, vet att det låter som en klyscha men det hjälpte. Det va lättare att andas, jag kunde inte gråta. Smärtan fick mig att må bra. Kunde bara hata mig själv. Och de underbara människorna som försökte förstå sig på mig vände jag ryggen, ja ville inte att folk skulle komma i min närhet. Jag kände mig bara äcklig och misslyckad.
Än idag undrar jag hur jag tog mig ur allt. Jag har ingen aning. Men jag vet vad det va som fick mig att hämna där, och jag tänker aldrig låta det hända igen. Aldrig. Jag har fortfarande svårt att lita på folk, och det kommer ja antagligen alltid att ha. Det finns så mycket innom mig som aldrig har kommit ut och som aldrig kommer att komma ut. Jag har aldrig pratat om mitt dåliga liv med någon. jag kanske borde, men det är så svårt. Och sen är det ju ingen som vill höra på det. Det va längesen. Ja måste glömma. Jag är på god väg. För jag har aldrig varit lyckligare än vad jag är nu. Trivs med livet, och jag kan se bortom allt som är dåligt. Jag klarade allt ensam. Men nu när jag inte är ensam längre så inser jag hur mycket enklare allt är. Tänk om jag bara hade insett det då. Då kanske ja hade sluppit den hemska tiden som tog en massa år av mitt liv.
Förlåt
Nu får ni tänka och tycka vad ni vill, jag har levt färdigt livet i rädsla och skam.
Natten är ung och jag ligger vaken Jag är "Lucy in the sky", jag är högt över molnen
Sitter i min ensamhet och lyssnar på musiken som får mig att bli varm innombords. Och självklart är det mest Lasse jag lyssnar på. Så underbart. Så vackert. ♥
Jag njuter och längtar efter allt som kommer att hända längre fram, både det som är planerat och oplanerat. För ja känner på mig att mycket bra kommer hända denna sommaren. Men mest av längar ja till Grekland. Det ska bli så underbart att komma bort härifrån att det inte går att beskriva med ord.
En lagom kall vind letar sig in mellan dörrspringan. Att frisk luft kan kännas så skönt. Men mina ögonlock känns tunga nu, så snart drömmer jag om dig.
Har egentligen massa saker ja skulle vilja skriva om, men där det med att kunna sätt ord på mina tankar har försvinnit ifrån mig. Men ja hoppas de kommer tillbaka, för ja behöver det.
Kärlek.
Jag känner efter om det här är att vara fri, om det här är ett liv med nån mening i.
Har ingen ork, lust eller tid att ta tag i detta just nu.
Återkommer kanske någon dag inom en snar framtid.
Eller inte. Får se
Återkommer kanske någon dag inom en snar framtid.
Eller inte. Får se
Onsdag
Dagarna går. Men ändå känns det som om tiden på nått sätt står stilla. Jag vill att det ska hända nått.
Men jag vet inte vad. Massa tankar som snurrar, ja vet inte riktigt vad jag vill längre känns det som. Velar med alla tankar och funderingar fram och tillbaka hela tiden. Just nu så
hoppas ja mest av allt att resan till Grekland blir bokad i morgon. Då finns det nått att längta till, nått att se fram i mot. Känns som jag behöver mycket att se fram i mot för att få tiden att gå.
Men jag vet inte vad. Massa tankar som snurrar, ja vet inte riktigt vad jag vill längre känns det som. Velar med alla tankar och funderingar fram och tillbaka hela tiden. Just nu så
hoppas ja mest av allt att resan till Grekland blir bokad i morgon. Då finns det nått att längta till, nått att se fram i mot. Känns som jag behöver mycket att se fram i mot för att få tiden att gå.
♥
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år.
Jag känner att jag behöver gråta, men det finns inga tårar.
Vill skrika, men jag får inte fram nått ljud.
Allt innom mig bara växer.
Vad händer när det inte får plats längre?
Jag vill bort härifrån.
Bort från minnena som plågar mig.
Det gör fortfarande ont.
Jag vill leva som i drömmen.
Vet inte om du förstår.
Vet inte om du vill förstå.
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart
Kontrast
Ska snart bege mig mot Uddevalla. Ska till det där fruktansvärda sjukhuset som jag får ont i magen av bara att tänka på. Ska på kontrast röntgen för efterkontroll av operationen. Jag får även ont i magen av att tänka på att allt kanske inte har blivit bra trots allt. Tänk om ja fortfarande har problem med mina njurar? Tänk om jag gick igenom allt helt i onödan? Tänk om ja måste fortsätta åka till sjukhuset var och varannan månad? Tyvärr är tänk om allt är bra tanken jätte långt borta. Fan också.
Till Startsidan
LCHF
Maj 2013
Min flickr
