Äpple

Och solen har sin stilla gång, och överallt en doft av tång

I helgen blev det en tur till kusten (Havstensund) tänkte bjuda på lite bilder.























Hummer





Att fånga en fjäril som vill fälla vingarna ut över världen, en fjäril som flyger mellan oss ibland

Ibland

Händer det saker i mitt huvud som jag inte förstår


Att leva på hoppet

Lördag

Ännu en helg som helt och hållet kunde kvitta. Helger är nu för tiden totalt värdelösa, och det kunde lika gärna vara vardag jämt.


Nu ger ja snart fan i alltihopa.
Orka lägga ner energi på nått som ändå inte leder nån vart.

Att aldrig få nånting tillbaka.
Att aldrig kunna göra nån nöjd.

Som en droppe i havet, ingenting alls.



På egna ben på egen hand Och du ska få se att jag kan ro i land

 

Många små steg blir ett stort steg tids nog.

Dagarna går, sakta men säkert rullar livet på. Trots att det just nu känns lite extra jobbigt. Jag klättrar lite lätt på väggarna här hemma. Men det är helt mitt eget fel. Jag skulle ha gjort så mycket annorlunda från första början. Då hade ja antagligen inte suttit här utan jobb. Ja skulle ha tagit tag i allt när det va aktuellt. Ja skulle skött skolan, ja skulle ha skött mig själv. Men ja struntade i allt och det har kommit ikapp mig nu. Än idag kan ja inte ta det där första steget för att få saker gjorda, ja försöker men när ja väl har bestämt mig för att NU ska ja göra det, så ångrar ja mig i sista stund och måste börja om från början. Jag blir så besviken på mig själv, och ja vet att jag även gör andra besvikna.


Nått som börjar skrämma mig är att jag får panik av att gå ut själv, har egentligen inte tänkt på det så mycket förut. Men bara en sån enkel sak som att gå att handla själv tycker jag är jätte jobbigt. Jag får nästan panik, ja måste planera i flera timmar innan ja kan gå ut. Men detta händer bara när ja ska gå själv, är J eller någon annan med känns det inte de minsta jobbigt. Ärligt hur jävla löjlig är ja inte?! Och varför är ja sån?!


Livet går vidare, en dag i taget.







Iskristaller