Din mun med spruckna läppar säg vad mera kan jag berätta jag staplar mina bilder av sånt som ingen klok kan se på avstånd hör man staden där frågorna och svaren ligger staplade i högar som om de vore ved
En tidtabell där tågen går till städer utan namn från andra städer utan namn och vinden på perrongen blåser löven över spåren bort och aldrig mer tillbaka resan bort dit ingen karta som livet utan karta
I ett rivningshus i staden och på gården leker barnen man kan se dem från balkongen och Du vänder Dig mot sängen det är kallt så kom tillbaka låt din kropp bli våran karta jag ska vandra mina fingrar som en ängels mjuka fingrar