Innan jag kände dig

Har precis lyssnat igenom Melissa Horns nya album. Det kan bara beskrivas med ett ord:
KÄRLEK ♥.

Texter som träffar rakt i hjärtat.
Ord bildar meningar som får mig att känna mig lycklig och ledsen på samma gång.

Jag kan blicka bakåt och sen nästa sekund inse att det är framtiden jag ska sträva efter.
Inse att jag är värd att glömma allt som en gång varit.
Sluta att älta och leva här och nu.
Jag kan inse det utan att tycka det verkar ologiskt
En känsla som sprudlar i hela kroppen.



Bild från google

Bara vanligt vatten

Brustna hjärtans höst

Ingenting blir som man hoppas

Det känns som jag är på väg att ta ett beslut jag kommer ångra. Men ja vet ärligt inte längre vad ja ska göra. Allt är totalt kaos i mitt huvud just nu. Allt bara snurrar runt. Klumpen i bröstet bara växer. Tårarna blir fler för varje dag. Vad håller på att hända med mig? Varför kan det inte bara kännas som förut? Det känndes aldrig riktigt bra, men så mycket bättre än detta.

Ipsy Wipsy Spider

Hör mig, se mig.

Hur ska man kunna ta hand om någon annan, om man inte kan ta hand om sig själv? Hur kan man älska någon annan, när man inte kan älska sig själv? Hur ska man kunna vara lycklig, när alla vindar blåser mot en? Vad ska man göra när hjärtat säger en sak, och hjärnan en annan? Vilka känslor ska man följa? Hur lång tid ska det ta innan ångesten försvinner för alltid? Kommer den alltid komma krypande när jag som minst orkar? Ångesten kryper under skinnet på mig och jag hatar det så otroligt mycket. Det går inte att beskriva. Det gör så ont, jag vill bara skrika. Jag vill att någon ska höra mig, se mig. För varje andetag så gör det lite ondare, för varje sekund känns det som allt kommer längre bort, som allt håller på att försvinna. Jag får panik, vet inte vad jag ska göra, vet inte hur ja ska hantera situationen. Inte en gång till. En gång räckte. Jag är bara människa, en väldigt liten människa, med ett hjärta som känns ska gå sönder när som helst. Jag vill gråta, men jag kan inte, tårarna finns inte kvar längre. Jag kommer antagligen ångra ganska snart att jag skrivit detta, men jag behöver det.



Det är bara ord, små ganska meningslösa ord som sätts ihop till allt mer meningslösa meningar. Men för någon betyder det något stort och betydelsefullt.

Förlåt

Årstiderna smälter samman. Och jag vill minnas det jag en gång glömde bort

Jag är så långt ifrån dig
som i ett annat land fast nära ditt
När allting verkade enkelt i mitt liv
när du kände dig utestängd från mitt

Jag försöker men jag förlorar varje gång

antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom
Jag skulle förstå om du ändrade dig
och vände om

Åren går in i varann

och jag inser att tiden är kort
Årstiderna smälter samman
Och jag vill minnas det
jag en gång glömde bort

Och du som gått vid min sida

säg mig, verkar jag tyngre nu
Jag har varit så trogen, det jag tror på
och hållit på förlåt som längtat ut


Om du lutar dig mot solen

om jag lutar mig mot dig
Jag blir bättre med tiden
om du har tålamod med mig

När du står på toppen och tittar ner och det är ljust vart än du ser När du har vunnit Kom ihåg mig då

Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå jag vill hinna säga allting innan jag ska gå.

Dunkla Rum

Torka tårarna min vän
jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
du ville bara ha ett hem, en plats
nånting vettigt att göra, vad som helst
det fanns tid för nåt att växa
det fanns plats för lite värdighet
du har sparkat på i kön till ett ställe som man inte ens vill in på
man tuggar i sig hela svansen
det står alltid nåt i vägen
du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter

Jag kan inte hjälpa dig upp, kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg,
ett annat land, med andra klockar som ringer
jag tar mig inte in i dina dunkla rum

Det står ett fältslag bakom väggen
man slår i tomma containrar
det här är helvetets förgård
i december står man stilla i en tunnel
och trängs, och trängs
och alla bara pratar
om det bara fanns nånting att säga
om det fanns skäl att vilja delta
du ser, jag kan inte ens förmå mig att hjälpa någon annan
det här är be your own star show
det här är bit ihop och sparka
och ge precis vad du behöver och ta vad du kan få

Jag skulle gärna hjälpa dig upp och kunna lysa upp den väg du springer
om jag kunde vagga dig varm och lugn
jag har nog samma röst och bor i samma land
med samma klockor som ringer
du går inte ensam genom dunkla rum

Vad som minglar på bordets kant
åskan mullrar ovanför ditt tak
uppför är lättare, men neråt är det brant
kan inte landa där med ryggen rak

hornen ryter, du förlorade striden
på nolltid har du tappat din glöd
det är inget nytt under solen vi har sett hela tiden
den enas bröd, den andres död

Se på människorna som slits för nån annans resultat
se hur flugan kvävs i spindelns nät
se på hyenorna som gräver i kadavret efter mat
se på baggen i ett mörknat träd

Jag kan inte hjälpa dig upp, kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
Vi är vallfår i vargarnas tid, och det är gamarnas klockor som ringer
inget ljus där vi irrar och springer runt i våra dunkla rum

Vi är vallfår i vargarnas tid, och det är gamarnas klockor som ringer
inget ljust där vi irrar och springer runt i våra dunkla rum

Vila i frid






Ännu ett liv har slocknat, det gör så ont i hjärtat.
Men ja vet att du har det mycket bättre nu.
Sov gott

Jag trivs bäst i dina ögon



Men det känns som jag inte alltid syns

Jag undrar

Vad hände med sommaren? Vart tog den vägen? Vart försvann alla mina planer? Allt bara rann ut i sanden. Gjorde så mycket, men det känns som ingenting. Varför ska det kännas som jag missar allt, som tiden bara försvinner framför mina ögon. Jag får panik. Klumpen i magen vägrar försvinna.